Jo jo, det är viktigt att veta vad man vill och vad man inte vill,
hävda sin rätt att säga nej, avbryta och gå när något känns obekvämt.
Absolut.
Samtidigt tänker jag att den mediala diskussionen
om just gränser – mina gränser – är ytterligare ett uttryck för en extrem individualism.
Det handlar om mig.
Om min kropp.
Om min njutning.
Om mina gränser.

Så funkar ju inte sex.
Sex kan aldrig handla om mig.
Sex måste handla om oss,
utgå ifrån ett vi,
och detta vi, tänker jag, kräver ett visst mått av upplösning,
naturligtvis av båda parterna,
hängivenhet och en vilja att förlora sig själv i den andre och i hans njutning.
Sex konstrueras alltför ofta som ett hot,
som något destruktivt och potentiellt livsfarligt.
Det är det naturligtvis.
Man vet aldrig vad som kan hända när man förlorar sig själv –
men om man aldrig någonsin vågar släppa taget om sig själv lever man ett mycket futtigt liv.

Det är klart att vi ska tala och skriva om sex.
Inte bara om det hotfulla, det problematiska,
det trista utan också om glädjen.
Om det vackra i att ge sig hän och smälta samman i en enhet
där inget är fult, smutsigt, pinsamt eller förbjudet.
Att, någon gång, upphäva alla gränser
som vi mer eller mindre omedvetet låter oss styras av,
släppa föreställningar och rädslor.
Först då kan man slippa vara ett ensamt jag
och erfara vad det innebär att bli vi.

ANN HEBERLEIN