Jag har knappast lärt er något nytt. 

Vinet är känt av alla, alla älskar det.
När det en gång finns en verkligt filosofisk medicinare,
något som knappast förekommer, kommer han att författa
en djuplodande studie över vinet, ett slags psykologisk diptyk
där vinet och människan utgör de båda begreppen.
Han kommer att utreda hur och varför vissa drycker
äger förmågan att låta en tänkande varelses själ expandera
över alla gränser och, så att säga skapa en tredje personlighet.
En mystisk operation där den naturliga människan och vinet,
det gudomliga djuret och den gudomliga växten, spelar samma roll
som fadern och sonen i treenigheten, de skapar en Helig Ande,
den överjordliga människan i samma mån utgår ur de båda.

Det finns folk på vilka vinet verkar så mäktigt att deras
ben blir stadigare och deras hörsel i extrem grad förfinas.
Jag har känt en individ vars svaga blick i ruset återfunnit hela sin ursprungliga skärpa.
Vinet förvandlar paddan till en örn.

En gamma okänd författar har sagt: Inget överträffar den glädje drinkaren erfar, 

utom vinets glädje över att drickas. I själva verket spelar vinet en intim roll i mänsklighetens liv, 

så intim att jag inte skulle bli förvånad om några tänkande andar, förledda av en pateistisk föreställning,

 tillerkände det något slags personlighet. Vinet och människan tycks mig som två vänligt inställda brottare
som ständigt kämpar med varandra och ständigt försonas.
Den besegrade omfamnar alltid segraren.

Det finns illvilliga fyllbultar, det är folk som är illvilliga av naturen.
Den avskydde människan blir avskyvärd, den gode blir beundransvärd.

Jag skall snart tala om en substans som kommit på modet
sedan några år, en drog ljuv för en särskild kategori dilettanter,
vars varma och mäktiga verkan är av annat slag än vinets.
Jag skal noggrant beskriva alla dess effekter och sedan skall jag,
i det jag återvänder till vinets verkningar, jämföra de två artificiella medel
varmed människan stimulerar sitt jag och så att säga
gör sig själv till...