Hon hällde i vin åt mig och sade åt mig att dricka en klunk, 

men inte för fort. Sedan berömde hon min lydighet.
- Du är duktig, sade hon uppmuntrande,  du gör det inte svårt för en. 

Ska vi slå vad om att det är längesedan du behövde lyda någon?

- Ja, ni har vunnit vadet. Hur kunde ni veta det?
- Det är ingen konst. Att lyda är som att äta och dricka -
den som långe fått vara utan det, han sätter det högre än allt annat. 

Inte sant, att du gärna lyder mig?
- Mycket gärna. Ni vet allting
- Du gör det lätt för en.
Kanske, min vän, 

kunde jag också tala om för dig
vad det är som väntar på dig därhemma
och som du är så rädd för.
Men du vet ju själv,
vi behöver inte tala om det, eller hur?