fredag 13 december 2013





Jag inbillar mig inte att med mina tankar
om människans mening och myt det sista ordet blivit sagt,
men jag tror att det är vad som vid slutet av fiskarnas eon,
som är vår, kan sägas och måhända måste sägas inför den kommande eonen, 
vattumannens, som är en människogestalt.
Vattumannen följer närmast efter de två motsatta fiskarna
(en coniunctio oppositorum) och synes representera Självet.
Suverän gjuter han sitt krus i den sydliga fiskens mun,
vilken representerar en son, något ännu omedvetet.
Ur denna framgår efter förloppet av ytterligare en eon
på något mer än två årtusenden
en genom stenbockens symbol antydd framtid.





Inga kommentarer: