Först då blev det klart för mig hur föga barnslig,
ja hur mogen och övermogen den tanke var 

som i dessa båda upplevelser började kämpa sig igenom till medvetenhet.
Vem talade då i mig?
Vems ande hade tänkt ut dessa upplevelser?
Vilken överlägsen insikt var här i verksamhet?
Jag vet väl att varenda bildningsfilister kommer att frestas att fabla
om den "vita mannen" och om "människoätaren" som "tillfälligheter"
och "senare intolkning", för att fort sudda ut något förfärligt obekvämt,
som kunde inkräkta på den familjära oskulden.
Ack, dessa goda, sunda och upplysta människor!
de påminner mig alltid om dessa optimistiska grodyngel
som tätt hopträngda vänligt ringlar om varandra
i grunda regnvattenpussar,
medan solen snabbt torkar ut det grundaste av vatten,
som dagen därpå är försvunnet.